Punktskriftstecknen för de latinska bokstäverna a-z är internationellt vedertagna, dessa bokstäver har alltså samma representation i punktskrift i olika språk. Gemensamt för olika språk är också det förtecken med vilket man i punktskrift representerar siffror (tillsammans med punktskriftstecknen för bokstäverna a-j).
De bokstäver med diakritiska tecken (t.ex. grav accent) som förekommer i olika språk har inte någon enhetlig representation i punktskrift för olika språk.
De skrivregler och rekommendationer som gäller för svensk punktskrift är återgivna i Allmänna skrivregler (1997), Skrivregler för matematik, naturvetenskap och data (1998) och Redigering och avskrivning (1999). Skrifterna är utgivna i Punktskriftsnämndens skriftserie Svensk punktskrift.
I punktskrift som produceras i Sverige brukar text på andra språk än svenska återges på tre olika sätt, gemensamt dock för de olika sätten är att skiljetecken brukar återges enligt svenska regler (svenska punktskriftstecken). Detta görs framför allt av praktiska skäl.
De olika återgivningssätten har att göra med hur bokstäver med diakritiska tecken representeras:
före bokstäver med diakritiska tecken (som inte har entecknig representation i svensk punktskrift). Detta sätt används ofta och är lätt att avläsa, men är inte exakt.När böcker som helt är på ett annat språk än svenska ska produceras i Sverige ska en exakt återgivning användas enligt den representation som gäller i respektive språk.
I svensk punktskrift finns det fyra bokstäver med diakritiska tecken som återges med särskilda egna punktskriftstecken (entecknig representation):
a med grav accent, à
e med akut accent, é
e med grav accent, è
u med trema, tyskt y, ü
(Se även en lista över bokstäver med diakritiska tecken.)