Frågor och svar

Punktskriften är i grunden internationell, men det finns många nationella skillnader. Bokstäverna från a till z i det latinska alfabetet är lika för alla språk som använder dem. Siffrorna markeras oftast på samma sätt i olika länder. Skiljetecknen och bokstäver med accenter och diakriter skiljer sig ofta mellan olika språk - för att inte tala om andra tecken som snabel-a och procenttecknet.

Enklare texter kan man producera själv om man har tillgång till en elektronisk text, en dator och en punktskriftsskrivare. Man behöver också ett konverteringsprogram för punktskrift, det finns ett för det svenska språket som är gratis. Om man behöver många exemplar av en text eller vill trycka stora mängder kan man anlita ett av de kommersiella företag som trycker punktskrift. I Sverige finns det flera.

Det är vanligare att punktskriftsläsare har haft en synskada sedan barndomen - färre lär sig alltså att läsa punktskrift i äldre år. Detta innebär att åldersspridningen bland punktskriftsläsarna är ganska jämnt fördelad.

Man ska i första hand vända sig till landstingets syncentraler som har ansvaret för rehabiliteringen för synskadade. Många syncentraler kan ge undervisning i punktskrift. De kan också hänvisa till andra kurser, till exempel på några folkhögskolor som har specialiserat sig på kurser för synskadade.

Synskadades Riksförbund (SRF) arrangerar också kurser både centralt och i lokala föreningar i form av studiecirklar. Kontakta gärna SRF för mer information (08-39 90 00).

I den svenska punktskriften finns det en entecknig representation av fyra olika bokstäver med diakritiska tecken:

• à - a med grav accent - p12356
• é - e med akut accent - p123456
• è - e med grav accent - p2346
• ü - tyskt y (u med trema) - p1256

Övriga bokstäver med diakritiska tecken skrivs i punktskrift med tecknet p4 före bokstaven. Det är det traditionella och vanliga sättet som inte ger någon information om vilket diakritiskt tecken det är fråga om, men det kanske framgår ändå av sammanhanget. Alternativt kan man tala om det på någon lämplig plats när man trycker en text.

Dessutom finns det ett exakt sätt att återge bokstäver med diakritiska tecken. Det sättet använder tre punktskriftstecken för en bokstav och är alltså ganska svårläst. Därför används det inte heller särskilt ofta. Men det finns tillfällen då man behöver ge exakt information om bokstäver med de diakritiska tecknen och det är då man ska använda sig av det här skrivsättet. Ett exempel är när det förekommer flera olika varianter i en och samma text.

Se vidare sidan om språk.

Moonskrift var på 1800-talet en "konkurrent" till punktskriften och används fortfarande i Storbritannien. Andra konkurrerande skriftsystem för synskadade har också funnits, men är inte i bruk idag.

Engelsmannen William Moon (1818-1894) konstruerade moonskriften 1845. Moonskrift består av starkt stiliserade latinska bokstäver, varannan rad läses från vänster till höger och varannan från höger till vänster. Se vidare extern länk.

Kortskrift är punktskrift med förkortningar. Kortskriften innehåller alltså en mängd kortvarianter eller förkortningar av frekventa ord - förkortningar som inte har någon motsvarighet i det vanliga skrivna språket.

Det är ett traditionellt sätt att använda punktskrift som utvecklades för att spara utrymme och resurser i en tid då punktskriften framställdes för hand.

I Sverige används kortskrift mycket lite, men i många andra språk används kortskrift allmänt. Tillgängligheten till punktskrift gjord i andra länder försvåras av att kortskriften ser olika ut i olika språk.

Se RNIB:s webbplats (Royal National Institute of Blind People) där RNIB:s material om punktskrift beskrivs. Se rubrikerna "Publications" och "Braille".

Skriften British Braille bör vara att rekommendera för läsare som vill ha information om skrivregler för engelsk punktskrift inklusive kortskrift.