Rapport från International Conference on Language and Visualisation, 2001 Av Kerstin Fellenius Lektor vid Lärarhögskolan i Stockholm Den 8-9 november 2001 samlades människor från världens alla hörn till en konferens på Bonniers konferenscenter runt temat språk och åskådliggörande (fritt översatt konferenstitel!). Initiativtagare till konferensen var Yvonne Eriksson och Björn Westling på TPB, tillika medlemmar av Punktskriftsnämnden, samt Punktskriftsnämndens ordförande Sven Strömqvist, professor i lingvistik i Lund. Konferensen ingick som ett led i det Europeiska språkåret 2001 där Sven Strömqvist fungerat som ordförande. Punktskrift har tack vare Sven lyfts fram och demonstrerats vid flera konferenser under året. Senast dryftades dess betydelse på ett seminarium i oktober på TPB under rubriken "Behövs punktskriften?", även det ett initiativ taget av Punktskriftsnämnden med anledning av en oro som uttrycks allt oftare att undervisningen i punktskrift för både barn och vuxna successivt försämras. TPB:s bibliotekschef Ingar Beckman Hirschfeldt hälsade oss alla välkomna och gav en bakgrund till konferensen som samlat forskare inom olika discipliner som sysslar med människor med perceptuella problem vid läsning och förståelse av bilder och innehåll. Hon beskrev i korthet bibliotekets positiva utveckling under det senaste decenniet med en ökad produktion av boktitlar i punktskrift (många med taktila bilder) och en ökad utlåning av punktskriftsböcker från ca 200 år 1990 till nästan 1000 år 2001. Det finns ca 80 000 talboksläsare i Sverige, en stor och mer heterogen grupp för vilka bibliotekets satsning på digitala böcker (DAISY) varit betydelsefull. Den imponerande utvecklingen av verksamheten vid TPB vill Ingar tillskriva bibliotekets fokus på forskning och den nya produktionen av taktila bilderböcker. Det är viktigt för biblioteket att satsa på rätt saker ur brukarsynpunkt. Sven Strömkvist fortsatte välkomsttalet genom att väcka frågan om vilken betydelse språk har i människors liv ur sociala och kognitiva aspekter. Han menade att forskningen om punktskrift och taktila bilder i högre grad borde närma sig vanlig språkforskning. Efter sitt välkomstanförande höll Sven sedan en mycket intressant föreläsning på temat från det Europeiska språkåret "Languages open Doors" översatt till "Språk ger möjligheter". Han betonade vikten av språket för samspelet mellan människor, för utbildning, kultur, vetenskap, politik och religion och inte minst för vårt sätt att tänka. Det är stor skillnad mellan att tala och att skriva men de båda språken kan berika varandra. Skillnaden är viktig att studera när vi arbetar med personer med läsproblem. Även punktskrift borde studeras ur dessa båda perspektiv. Vi som intresserar oss för punktskriftens överlevnad är glada att Sven genom sin forskning kan ge oss nya infallsvinklar på punktskriften. Så följde en rad av inbjudna föreläsare som på olika sätt behandlade temat "språk och åskådliggörande". Jag väljer att referera några av dem. Bodil Jönsson och hennes doktorand Henrik Danielsson från Certec i Lund visade hur de i några fall med personer med utvecklings- och språkstörning använt bilder som språk. Genom att fotografera allt som personen är med om skapas en personlig bildbank som kan användas av den utvecklingsstörde i kommunikation med omgivningen. Med hjälp av dessa digitala bilder kan personen uttrycka sina önskemål och "berätta" om vad han gjort. Bodil menade att personliga bilder verkade vara mer verkliga än verkligheten själv för dessa människor, en helt annan filosofi än den bakom de stiliserade pictogrambilderna som oftast används i samma syfte. Vill man veta mer om denna forskning rekommenderades följande adress: . Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap i Lund, satte igång många tankar om hur vi skapar mentala bilder med hjälp av språket. Han lät oss pröva tankeexperimentet att tänka på en häst och frågade sedan publiken åt vilket håll den tänkta hästen hade sitt huvud. De flesta personer brukar tänka hästens huvud vänt åt vänster, även så denna publik. Det fanns ingen riktig förklaring till detta mer än att det var kopplat till vårt visuella sinne på något sätt. Hur hade en blindfödd person svarat, undrar en gammal blindlärare? Frågor om hur mentala bilder skapas via språket när syn saknas togs inte upp av föreläsaren, förmodligen därför att det är ett ganska outforskat område. De lämnar emellertid inte en gammal blindlärare någon ro! Särskilt när Peter poängterar att förståelse av språk är mer visuellt än vi kan föreställa oss! Vad händer när vi t ex med språkets hjälp ska beskriva en väg för den som aldrig har sett om vi inte har gemensamma mentala bilder? Efter dessa tankeexperiment fick vi lyssna till Yvonne Eriksson som menade att kompositionen av en bild för den seende handlar om spatiala relationer mellan linjer i helheten. Även den blinde använder spatiala relationer för att skapa mentala bilder genom att lyssna, uppfatta mjukhet eller hårdhetsgrad, kyla eller värme, genom ord och ljud. Den taktila bilden kan överföra mening till det blinda barnet på samma sätt som den gör det för det seende barnet. Olika material hjälper det blinda barnet att associera till det riktiga objektet. Därför är det viktigt att små synskadade barn får möta taktila bilder i samma ålder som seende barn möter bilder. Det är emellertid svårare för ett blint barn att läsa av en taktil bild, ytterligare ett skäl till att man ska börja tidigt. Formen av ett föremål skapas av dess konturer när den seende ritar. Konturen existerar egentligen inte när vi tittar på föremålet. Vi lär oss att se hur föremål avbildas på en plan yta med hjälp av konturer. Vi måste visa dessa konturer för det blinda barnet t ex av ett glas genom att föra fingret över glasets tänkta kontur. Skillnaden mellan den seendes bild av ett glas och den taktila avbildningen är att den senare inte lämnar så mycket annan information än formen på glaset. Den seende kan i bilden även uppfatta föremålets material, färg och volym. Form verkar ändå vara den viktigaste representationen av ett föremål för den taktile läsaren. Konferensens andra dag inleddes av Lena Johannesson, professor i konstvetenskap i Göteborg, som talade om den mängd av ikoner som seende tvingas tolka i samband med den nya tekniken t ex på dataskärmar eller kopiatorers displayer. Det ställer stora krav på kognitiv förmåga att orientera sig på en supermodern kopiator för att göra t ex en OH-bild. De tecken som användaren ska tolka är många gånger mycket olika den handling som ska utföras. Hon frågade sig om utbildningen för designers idag inte innehöll något om kognitiv teori eller histografi om visuellt teckenspråk. Barbara Tversky, professor i psykologi vid Stanford University var inne på samma tema när hon talade om funktionen av skriftspråk, kartor, diagram o. dyl. för människans förmåga att organisera information. Det stod plötsligt klart för oss lyssnare vilka krav som ställs på dem som har synförmåga i det moderna samhället! Efter detta var det dags att lyssna till Susanna Millar, doktor vid The Department of Experimental Psychology, Oxford University och författare bl.a. till boken "Reading by Touch" (1997). Hennes studier av punktskriftsläsning hos barn och vuxna har pågått under många år. Hon började med att lyfta fram likheterna mellan punktskriftsläsning och svartskriftsläsning när det gäller språkliga och kognitiva processer som t ex läsförståelse. Det är den perceptuella processen som skiljer. I punktskrift bygger den på beröring och rörelse. Dr Millar har i sin forskning upptäckt att den gamla teorin inte stämmer om att punktskriftsbokstaven uppfattas som en helgjuten form och läses bokstav för bokstav. Bokstaven uppfattas i stället som en struktur där tätheten dvs. avståndet mellan punkterna är mest avgörande vid igenkänning. En annan viktig faktor är den spatiala referensramen för händer och fingrar som läser. Under läsning är det den ena handen som läser under det att den andra fungerar som spatial referens. Händernas uppgifter skiftar beroende var på raden eller sidan läsaren befinner sig. De har alltså två uppgifter, en verbal och en spatial. Vad händer då när man avläser en punktskriftsskärm i jämförelse med en boksida? Detta berördes inte men är ett intressant spörsmål när vi fått ny teknologi. Dr Millar tryckte också på att blinda barn förlitar sig mycket på ljuden i ordet och menade att tal förstärker inlärningen. Hennes forskning har visat att det inte finns en enda väg till god punktskriftsläsning. Vi som arbetar med inlärning och punktskrift står nu inför nya spännande pedagogiska utmaningar tack vare Susanna Millars forskning. Vi fick även vara med om en intressant presentation om ögonrörelser när man avläser text och bild. Kenneth Holmqvist, som också arbetar i Lund med kognitionsvetenskap, har studerat detta tillsammans med Sven Strömqvist. Den seende läsaren använder helt olika strategier vid läsning beroende på vilken typ av läsuppgift det är t ex tidningstext, prosa eller textremsan på TV. Hur ser punktskriftsläsarens lässtrategier ut ur detta perspektiv? Denna forskning visar verkligen hur god nytta den vanliga språkforskningen för svartskriftsläsare kan ha för att ställa nya forskningsfrågor om punktskriftsläsning. Det finns således fortfarande många obesvarade frågor för den som vill ägna sig åt obruten mark inom punkskriftsläsningen. Vi är i Sverige i stort behov av forskare inom detta område. Sammanfattningsvis konstaterade Lena Johannesson att vi haft två dagars konferens om språk och bild utan att ha samma definitioner och bruk för begreppen inom de olika forskningsdisciplinerna men ändå förstått varandra. Det är således viktigt att olika forskare samverkar även om metoderna att nå kunskap skiljer sig åt inom olika vetenskapsområden. Vi som hade möjlighet att deltaga under dessa intensiva dagar tackar för en mycket väldisponerad och innehållsrik konferens som gav oss ny kraft och nya idéer i vårt arbete inom synområdet.